SixDays.se

Det har nu gått drygt 16 timmar sedan jag senast snusade och jag håller på att bli knäpp. Inte för att det är överraskande, jag hade räknat med att det skulle bli riktigt jobbigt, men jag trodde det skulle ta längre tid än så här.

Just nu är jag varm som tusan, bitvis kliar det i hela munnen som om jag vore brännskadad av varm föda.

Jag har sprungit runt i lägenheten helt förvirrad och letat efter något tills jag har insett att jag inte alls letar efter något utan att jag vill ha en snus.

Ibland vet jag inte vad det är, men jag känner mig konstig tills jag inser att jag är sugen på en snus.

Får se hur det går med avgiftningen, känns som att jag hellre lägger pengarna på annat än tobak iaf.

Jag har nu inte bloggat på över ett år. Antikristen.net var ett projekt som spårade ur. Totalt. När jag startade den hade jag en tanke, en plan att skapa något. Istället blev det mest en massa regurgiterande och upprapningar av vad andra redan förtärt, smält och skitit ut.

Det är tröttsamt att läsa samma sak överallt och själstömmande att själv inse att man är en av dessa som rapar andras skit och sparkar in öppna dörrar.

Antikristen.net är död, SixDays.se är rebooted om man så vill. Jag har bara behållt två artiklar som jag anser har ett värde.

Vi går nu in i ett nytt decennium. Det förra bjöd på terrordåd, övervakning, porrdebatter, prostitutionsdebatter, förbud, förbud och mer förbud. Allt skulle förbjudas, allt var farligt och folket skulle hålla käften. Bloggar skulle komma att misskrediteras som medieform av både den första, andra och särskilt den “tredje” statsmakten; pressen. Bloggar var i dessa ögon inget mer än en digital form av ett speakers corner där folk går förbi och möjligen fnissar lite åt personen på bananlådan som står och skriker förbannelser över något som de själva inte anser sig vara berörda av.

Internet visade alla dessa makter att de hade fel, och man döpte snabbt den anala Pressen till Gammelmedia. I dag driver gammelmedia ett flertal “blogbyar”, vilka alla suger då dessa behandlar användarna mer som kommentatorer än kunder. Inlägg som inte är populära raderas eller så raderar man hela bloggen i ett fatalt försök att behålla kontrollen över informationen och särskilt över folks åsikter och mentalitet.

2010 är (i mina ögon) ett av de mest spännande åren politiskt då informationspartiet Piratpartiet och missnöjespartiet SverigeDemokraterna båda har en ärlig chans att komma in i riksdagen och röra om bland de gubbar och kärringar som idag sitter där de suttit de senaste åren, inkasserande höga löner samtidigt som de förlorat all kontakt med verkligheten och varken lyssnar till medborgarna eller informationen och på samma gång saknar all respekt för skattemedel, hus och egendom för att sedan driva igenom lagar och beslut som saknar stöd hos väljarna, oavsett om det är övervakning, brottslighet eller flyktingpolitik.

Så, 2010 är året då jag får kontakt. Med nya läsare, med gamla, med bråkstakar, med påhejjare, men framförallt med information. Information som jag sedan kommer att bearbeta enligt mina egna normer och värderingar och som kommer att leda till vad jag skriver. Om jag skriver.

I januari 2020 får vi veta hur det gick, om vi fortfarande har internet, om vi är fria från övervakningskameror i alla vrår i våra hem och om vi alla inte har blivit utrustade med en satellitsändare som övervakar varje steg.

Väl mött 2010.